Motvinden visar sitt fula tryne - härligt!

Efter en smygstart på jobbcyklingen med strålande solsken och lätta vindar har motvinden visat sitt fula tryne två dagar i rad.
Mentalt jobbigt när man trampar och trampar och ändå kommer man ingenstans, och kallt som bara den när kvicksilvret inte klarar att ta sig upp till mer än 13 grader.

Det är då mina grymma kunskaper i idrottspsykologi och mina år som elitidrottsman kickar in. Det gäller att vända den imaginära negativa bilden av att det är tråkigt att cykla i motvind, till något positiv som gagnar mig i mitt tränande. För det är just det som motvinden gör - gagnar mig i min strävan att åter bli vältränad.
Jag cyklar samma sträcka och på ungefär samma tid (pendlar mellan 25 och 30 minuter (lite luddigt i kanten eftersom min cykeldator fortfarande inte har kommit tillrätta, köper snart en ny) beroende på yttre faktorer som trafikljus, medtrafikanter och tappade väskor (har skaffat en bläckfisk så nu ska väl inte det hända igen)) men får mer träning då jag får trampa på ordentligt för att ta mig fram.
KANON!