"Redan tidigt nästa morgon kom gryningen..."
01 september, 2007
31 augusti, 2007
VM:s tråkigaste jobb
Ni har väl sett killen med muffen som springer runt på innerplan och tar upp ljud från till exempel spjuten när de landar. Kul jobb, måste kännas meningsfullt.
Inställt gympass
Skulle gymmat i morse men ryggen satte stopp för det. Känns så där att bara hinna med ett pass på hela veckan. Jag jobbar i helgen men gymmet öppnar senare på helgerna så jag hinner inte pressa innan jobbet. Jag får nöja mig med cyklingen över helgen helt enkelt.
30 augusti, 2007
Träningskris
I dag är det torsdag och jag har bara gymmat en gång den här veckan. Sträckningen i ryggen blir lite bättre för varje dag och planen är att gymma i morgon bitti före jobbet. Men sen jobbar jag hela helgen och risken finns att det bara blir två gynpass den här veckan. Men blir det bara fem jobbcyklingar så må det vara hänt.
Cykelvägen
Här är länken till en Googlemap som visar min cykelväg från Påarp till jobbet på hd.se. 10,5 km enkel väg. Tänk vad mycket bra som kommer från Google.
Olater II
Den på förhand upphaussade Superonsdagen (i alla fall av oss på hd.se) i friidrotts-VM blev till ett veritabelt magplask för Sveriges del. Undantaget helsingborgaren (tjoho) Johan Wissman förstås som utan problem tog sig vidare till VM-final på 400 m. Mer om det längre ner.
Linus Thörnblad rev ut sig redan på 2.21 och slutade sist i finalen och vi hann inte ens hem till våra kompisar (med den stora tv:n på 42 tum (vilket gör de extra populära vid stora idrottsevenemang)) innan han hade rivit ut sig. Stefan Holm såg fin ut ända upp till 2.35 där det tog tvärstopp och från ledning rasade han ner till en jobbig fjärdeplats, passerad av en cypriot med glädjefnatt, en ryss med världens fulaste frissa samt av en basketspelare som bara tränat höjdhopp seriöst i drygt ett halvår. Jobbigt...
Som om inte det var tillräckligt ramlade, boksatvligt talat, Susanna Kallur in på en dubbelt så jobbig fjärdeplats som Stefan Holms. Två hundradelar från silvret och en hundradel från brons. När vi sen fick se tv-bilderna på hur hon satt ner och försökte hålla tillbaka tårarna, det är då idrotten är som störst i alla sin orättvisa. Smärtsamt att se men samtidigt en så stor del av idrotten. Vinna eller förlora. Så många träningstimmar och så mycket engagemang ligger bakom och så slutar det med en snöplig fjärdeplats. Vem kommer inte ihåg Sven Nylanders alla fjärdeplatser? Nu led vi med Susanna Kallur och satt själva med gråten i halsen hemma vid tv-apparaterna och önskade verkligen att hon hade fått ta åtminstone en medalj.
Och det är det är i sådana stunder man förstår hur stor idrotten är i sina bästa och sämsta stunder. Den berör oss (många av oss i alla fall) ända in i själen och för att den verkligen ska lyckas med det behövs både stora segrar och avgrundsdjupa förluster (se Olaterna från vinter-OS 2002).
När Susanna Kallur sen med gråten i halsen försökte förklara för tv-sportens Marie Lehmann hur det kändes efter loppet, då ville jag inte vara med längre.
Och det blev bättre/sämre. Snart kom det fram att vinnaren, amerikanskan Perry, varit och trampat på linjen till Kallurs bana så att de slagit i varandra. Tyckte inte ni också att det var märkligt att just Kallur tappade så mycket efter sista häcken, hon var ju med i toppen. Och nu fick vi svaret - hon tappade rytmen när hon och kaxiga Perry slog ihop över sista häcken.
Fusk är väl att ta i eftersom det inte var avsiktligt från Perrys sida men ett tydligt regelbrott och alla kan se hur Kallur är den som förlorar på ihopslagningen. Ergo skulle Perry egentligen diskats och Kallur avancerat till en bronsplats.
Men den svenska protesten kom in en kvart försent och så var det kört.
Och det gör alltihop ännu mer frustrerande - och fascinerande. Om inte om hade varit...
Susanna Kallur är en av svensk idrotts stora föredömen och föredömen unnar man framgångar. Jag kan inte säga att jag lider med till exempel Zlatan Ibrahimovic, Magnus Wernblom, Per Fosshuag eller Robin Söderling när det går dem emot. Jag tycker helt enkelt inte att de är bra föredömen (av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här) för unga människor i dag.
Lite gammaldags kanske men jag gillar idrottare som aldrig syns i tidningarna med extra svarta rubriker om negativa episoder på eller utanför idrotten. Inte konstigt att Stefan Edberg var/är en av mina stora idoler.
Det bästa med Kallurs fjärdeplats är att hon kommer tillbaka och att vi redan nästa år sitter vid tv:n och har gråten i halsen igen - nu efter revanschen i Peking-OS. Och då kommer den framgången att kännas extra tydligt, för henne själv och för oss vid tv-apparaterna, efter fjärdeplatsen och tårarna i går.
Johan Wissman. Vilken kille. Han slaktar det svenska rekordet med 38 hundradelar när det som bäst behövs och tar sig till VM-final på 400 m genom en andraplats i sitt semifinalheat. Det är stort. Bäst när det gäller som mest och jag förstår honom när han säger att han värdesätter en VM-finalplats mer än EM-silvret på 200 m i Göteborg förra året. Det är oändligt mycket större konkurrens i ett VM.
Synd bara att han inte har en chans i finalen på fredag eftermiddag. Han hade den näst "sämsta" (med stora fnuttar runt om) tiden av alla i semifinalerna och kniper han en sjätteplats är jag supernöjd.
Men.
Större under har hänt, och om undret är framme så sitter vi där med gråten i halsen och unnar Johan Wissman framgången, även är han ett föredöme i mina ögon.
Ändligen (till sist och slutligen var upptagna så vad gör man...),
Innan höjdfinalen sa jag: bara inte Thörnblad kommer före Holm. Jag kan inte alltid förklara varför men en del människor går inte in under huden på mig och berör mig inte som vissa andra.
Jag vet fortfarande inte vad Valthornet som ljuder inne på friidrottsstadium fyller för funktion, vet ni?
Vi har för övrigt fler friidrottsstunder att de fram emot innan VM är slut. Och kanske kan någon av svenskarna skrälla: Alhaji Jeng i stavhopp, Kajsa Bergqvist i höjd eller varför inte Magnus Arvidsson i spjut.
Linus Thörnblad rev ut sig redan på 2.21 och slutade sist i finalen och vi hann inte ens hem till våra kompisar (med den stora tv:n på 42 tum (vilket gör de extra populära vid stora idrottsevenemang)) innan han hade rivit ut sig. Stefan Holm såg fin ut ända upp till 2.35 där det tog tvärstopp och från ledning rasade han ner till en jobbig fjärdeplats, passerad av en cypriot med glädjefnatt, en ryss med världens fulaste frissa samt av en basketspelare som bara tränat höjdhopp seriöst i drygt ett halvår. Jobbigt...
Som om inte det var tillräckligt ramlade, boksatvligt talat, Susanna Kallur in på en dubbelt så jobbig fjärdeplats som Stefan Holms. Två hundradelar från silvret och en hundradel från brons. När vi sen fick se tv-bilderna på hur hon satt ner och försökte hålla tillbaka tårarna, det är då idrotten är som störst i alla sin orättvisa. Smärtsamt att se men samtidigt en så stor del av idrotten. Vinna eller förlora. Så många träningstimmar och så mycket engagemang ligger bakom och så slutar det med en snöplig fjärdeplats. Vem kommer inte ihåg Sven Nylanders alla fjärdeplatser? Nu led vi med Susanna Kallur och satt själva med gråten i halsen hemma vid tv-apparaterna och önskade verkligen att hon hade fått ta åtminstone en medalj.
Och det är det är i sådana stunder man förstår hur stor idrotten är i sina bästa och sämsta stunder. Den berör oss (många av oss i alla fall) ända in i själen och för att den verkligen ska lyckas med det behövs både stora segrar och avgrundsdjupa förluster (se Olaterna från vinter-OS 2002).
När Susanna Kallur sen med gråten i halsen försökte förklara för tv-sportens Marie Lehmann hur det kändes efter loppet, då ville jag inte vara med längre.
Och det blev bättre/sämre. Snart kom det fram att vinnaren, amerikanskan Perry, varit och trampat på linjen till Kallurs bana så att de slagit i varandra. Tyckte inte ni också att det var märkligt att just Kallur tappade så mycket efter sista häcken, hon var ju med i toppen. Och nu fick vi svaret - hon tappade rytmen när hon och kaxiga Perry slog ihop över sista häcken.
Fusk är väl att ta i eftersom det inte var avsiktligt från Perrys sida men ett tydligt regelbrott och alla kan se hur Kallur är den som förlorar på ihopslagningen. Ergo skulle Perry egentligen diskats och Kallur avancerat till en bronsplats.
Men den svenska protesten kom in en kvart försent och så var det kört.
Och det gör alltihop ännu mer frustrerande - och fascinerande. Om inte om hade varit...
Susanna Kallur är en av svensk idrotts stora föredömen och föredömen unnar man framgångar. Jag kan inte säga att jag lider med till exempel Zlatan Ibrahimovic, Magnus Wernblom, Per Fosshuag eller Robin Söderling när det går dem emot. Jag tycker helt enkelt inte att de är bra föredömen (av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här) för unga människor i dag.
Lite gammaldags kanske men jag gillar idrottare som aldrig syns i tidningarna med extra svarta rubriker om negativa episoder på eller utanför idrotten. Inte konstigt att Stefan Edberg var/är en av mina stora idoler.
Det bästa med Kallurs fjärdeplats är att hon kommer tillbaka och att vi redan nästa år sitter vid tv:n och har gråten i halsen igen - nu efter revanschen i Peking-OS. Och då kommer den framgången att kännas extra tydligt, för henne själv och för oss vid tv-apparaterna, efter fjärdeplatsen och tårarna i går.
Johan Wissman. Vilken kille. Han slaktar det svenska rekordet med 38 hundradelar när det som bäst behövs och tar sig till VM-final på 400 m genom en andraplats i sitt semifinalheat. Det är stort. Bäst när det gäller som mest och jag förstår honom när han säger att han värdesätter en VM-finalplats mer än EM-silvret på 200 m i Göteborg förra året. Det är oändligt mycket större konkurrens i ett VM.
Synd bara att han inte har en chans i finalen på fredag eftermiddag. Han hade den näst "sämsta" (med stora fnuttar runt om) tiden av alla i semifinalerna och kniper han en sjätteplats är jag supernöjd.
Men.
Större under har hänt, och om undret är framme så sitter vi där med gråten i halsen och unnar Johan Wissman framgången, även är han ett föredöme i mina ögon.
Ändligen (till sist och slutligen var upptagna så vad gör man...),
Innan höjdfinalen sa jag: bara inte Thörnblad kommer före Holm. Jag kan inte alltid förklara varför men en del människor går inte in under huden på mig och berör mig inte som vissa andra.
Jag vet fortfarande inte vad Valthornet som ljuder inne på friidrottsstadium fyller för funktion, vet ni?
Vi har för övrigt fler friidrottsstunder att de fram emot innan VM är slut. Och kanske kan någon av svenskarna skrälla: Alhaji Jeng i stavhopp, Kajsa Bergqvist i höjd eller varför inte Magnus Arvidsson i spjut.
29 augusti, 2007
Barnböcker
Som förälder till Ida, snart 11 månader, får man plöja igenom ett stort antal barnböcker. Att läsa dem är inte så viktigt, just nu är det bläddringen som fascinerar Ida mer än det som eventuellt finns på sidorna.En del barnböcker är bättre än andra. Ovan ses huvudpersonerna i Pingu-böckerna och två pingviner är mer Far Out än de andra. Punki med hängslebyxor och någon slags tuppkam är rolig och till höger om honom står Pingo-Punki(!) Vem är det?
Skadeläget
Jag har fortfarande ont i ryggen och nu börjar det bli kris om jag ska hinna med tre gympass i veckan. Som tur är känns det inget i ryggen när jag cyklar.
28 augusti, 2007
Mördande tråkigt i Midsomer
De första avsnitten av Morden i Midsomer var väl bra men det räcker nu. Känns lite enformigt och uttjatat så här sitter jag och bloggar i sängen när tv:n visar engelsk deckare. Sen starten 1997 har det sänts 59 avsnitt, inklusive kvällens säsongsavslutning. Det är säkert någon som har räknat ut hur många mord som begåtts i den lilla byhålan och en sak är säker, det är alldeles för många...
Skyltextra
På något sätt, jag vet inte hur, känns det lite tryggt att piss-, förlåt psst-skylten är laminerad där den sitter nere i källaren på jobbet.Skåp med tork i
Nu när hösten är på väg och det blir till att bylsa på sig mer och mer kläder när jag ska cykla till jobbet är det tur att det finns ett torkskåp i källaren. Jag delar det mest med Anders på IT-avdelningen som också cyklar - men han har fyra (!) mil enkel väg till skillnad från mina ynka 1,1 mil.
Stora planer
Tänk vad kul det skulle vara om jag kunde blogga på hd.se direkt från Vätternrundan 2008. Med mobilen i högsta hugg kan bilder längs vägen och info om försämringen av mitt fysiska tillstånd under resans gång kablas ut till alla hd.se-läsare.
Kanske en GPS som visar var jag är vid varje enskilt tillfälle? Går det att lösa? Klart det går att lösa rent tekniskt men vad kostar det? Är det värt det?
Kul hade det varit i alla fall.
Kanske en GPS som visar var jag är vid varje enskilt tillfälle? Går det att lösa? Klart det går att lösa rent tekniskt men vad kostar det? Är det värt det?
Kul hade det varit i alla fall.
Ryggproblem
En sträckning i ryggen har kommit smygande de senaste dagarna. Den sitter på det gamla vanliga stället, långt ner och ut i filéerna. Har dock ingen aning om vad som orsakat ovan nämnda sträckning men det är klart tennisen i lördags ligger väl illa till för att bli utpekad.
Kallt ute
Så var då hösten här. Bara åtta plusgrader i morse när jag cyklade til jobbet. Jag är dock glad att jag kom fram när jag gjorde för en halvtimme senare drog värsta hagelskuren över och lämnade kvar rester som skvallrar om en bister vinter som komma skall.
27 augusti, 2007
Vätternrundan
I början av september kan man börja anmäla sig till Vätternrundan. I börjaan av januari brukar loppet vara fulltecknat så det är väl lika bra att stå och stampa direkt när anmälan öppnar. Tidig (20.00-02.30) eller sen (02.30-05.00) start kan man välja på och det sägs att sen start är att föredra. Då hinner man sova (om man kan) ett par timmar innan man ska sätta sig på cykeln i 15-20 timmar.
Träning - vecka 34
Måndag: Cykling (21 km) + gym. Tisdag: Cykling (21 km) + gym. Onsdag: Cykling (10,5 km). Torsdag: Cykling (10,5 km). Fredag: Cykling (21 km) + gym. Lördag: Tennis, 1 h. Söndag: Vila.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
