Favorit i repris

Helgen i Bromma lär bli blogglös så för att ni ska ha något att läsa kommer här en favorit-olat i repris. Den är från den 21 februari 2002. Behöver jag säga mer än Vitryssland och OS?

"Szved pad Ljasnoj zgubiu boty i sztany, a u Rudni pakinuu i szapku.
En svensk förlorade sina stövlar och byxor vid Ljasnaja, och i Rudnja blev han också av med sin mössa.

”Vi kan se att det vitryska ordspråket, fastän det är bildligt och ytterst kort, spegla på ett objektivt sätt de verkliga händelser som inträffade under den vitryska etappen av Det Stora Nordiska kriget. Slaget mellan den ryska och de svenska arméerna vid byn Ljasnaja, Vitryssland den 28 september 1708. Det väldiga svenska förbandets nederlag blev till en stor överraskning för den vitryska lokalbefolkningen”.

Historien går igen. Det är uppenbart att de svenska kronorna, för övrigt devalverade till samma nivå som den italienska Liren, knappast hade gjort sin historieläxa före mötet med Vitryssland igår. När Hardy hade sagt god natt i tisdags kväll tog spelarna fram sina Wall Street Journal och ägnade inte en tanke åt gårdagens motståndare. Det är på fredag OS börjar, tänkte dem.
Det totala svenska biståndsstödet till Vitryssland uppgår sedan 1994 till 11,6 MSEK. Kunde det inte räckt med det? Nu gör vi dem dessutom en björntjänst då den svenska kronan har devalverats och därmed är biståndspengarna inte värda lika mycket längre…

Chockskadad efter matchen började jag irra omkring planlöst i lägenheten. Johanna började städa garderoberna redan i början av andra perioden. Själv vek jag lite tvätt, diskade, städade verktygslådan och åt glass direkt ur tvålitersförpackningen. Chockad alltså, men så blev det slalom och som den idrottsfjant man är glömdes hockeyn bort När vi sedan hade svenskt guld och silver i målfållan ett tag så var man uppe ur gruvan igen. Hann precis ta ett djupt andetag innan solen försvann och jag rutschade ner igen vilket resulterade i ytterligare ett brons. Det kan vi behöva i bronskampen med Norge…Vaknade i morse och tänkte att nu kan det inte bli värre. Tittade ut genom fönstret och när solen sken sitt skinigaste sken blev jag nästan övertygad om att jag skulle överleva dagen.

Då gjorde jag misstaget att slå på teven och där var Tommy Salo, i full färd med att nicka in pucken i eget mål. ”The Tomminator, my butt.” Nu borde resten av det svenska laget avgjort för länge sedan, men när nu inte så var fallet blir en sådan miss väldigt öderstiger. Jag bytte kanal för att slippa se och höra eländet och satte på textteven istället. Visade sig vara ett oklokt beslut då jag genast läste att curlinglaget med Peja i spetsen förlorat mot Kanada i semifinalen. Jag grep genast halmstrået och tänkte att bara vi spöar Norge i bronsmatchen så kan vi få lite att glädjas åt. Ramlar in på nästa sida och då visar det sig att Norge gått till final efter en dundertabbe av det schweiziska laget i den sista stenen. Vad har vi gjort för fel? Det måste vara något grundläggande eftersom vi straffas på det här viset. Men kan det verkligen vara vårt eget fel? ÄR vi inte bättre än så här? Jag vägrar att tro det.

Det handlar mycket om självförtroende. Hade Per Elofsson prickat in höghöjdsformen och vunnit tremilen första dagen så vore vi inte här idag. Resten av OS-truppen hade kunnat slappna av och medaljerna hade rullat in i en jämn ström. Det är min fasta övertygelse att vi svenskar behöver varandra för att lyckas. Magdas två brons hade blivit tre guld och Richardssons silver hade blivit till guld. Med ett par guld i ryggen hade han klarat av pressen att gå ut som favorit i finalen. Curlingdamerna hade varit i harmoni och skojat hem guldet. Hinken Forsberg hade gjort sitt livs… nä stopp och belägg någon måtta får det vara.

Egentligen vet jag inte varför vi klagar. Det blev spännande och vi satt klistrade framför dumburken med nagelbanden söndertuggade. Precis som det hade blivit i en final. Nu slapp vi vänta i två matcher och utgången hade blivit densamma, eller hur? Skönt att man kan lägga ishockeyn åt sidan och koncentrera sig på… på… Elof och femmilen. Han skall väl kunna klämma sig in bland de fyrtio främsta och kanske, jag säger bara kanske, kommer han före en japan.
Trots allt har vi redan fler medaljer än i Nagano och det är inte slut än.

Det enda positiva med att Sverige förlorade igår är att nu behöver vi inte stressa hem efter matchen mot Floby på söndag. OS-final i ishockey är bara blaha blaha. Nu kan vi se fram emot ett Kalle Anka-VM på hemmaplan i vår med de bästa tillgängliga NHL-spelarna med. Det blev VM-guld efter Nagano-OS och varför skulle inte det kunna gå igen? Jag menar till VM har ju inte Vitryssland kvalificerat sig…

Synd bara att det inte lär blir några bra matcher när de a l l r a bästa inte är med. Man sitter väl där som ett hjon framför teven ändå, antar jag.

Synd om Anja också som lyckades ta den första svenska kvinnliga OS-medaljen i slalom på helt fel dag. Och då skall vi inte ens snacka om Ylva Nowén.

Lite kul att mitt stavningsprogram vill ha ”Szved” till sved. Det sved verkligen att vara Szved igår…"