Olater V

Efter påtryckningar från en läsare, eller nåja, kommer här en favoritepisod i mitt liv från nådens år 1993.
Det var oktober-november någon gång och jag hade flyttat ner till Örkelljunga från Växjö under sommaren för att spela elitserievolleyboll med ÖVK. Efter ett par månader som arbetslös fick jag jobb som montör på AB Konstruktionsbakelit, då Örkelljungas största företag.

Parantes:
På den tiden fick alla som kom nya till klubben:
* Flickvän i damlaget.
* Gummislang för att rehabba allehanda trasiga kroppsdelar med.
* Lägenhet på Högkullen - Ghettot.
* Jobb på KB.
Det tog ett tag men jag betade av alla ovanstående punkter.
Slut parantes.

Första jobbdagen var jag lite nervös hur det skulle vara men jag hoppade raskt ur sängen när jag trodde att jag hade hört klockan ringa, klädde på mig och gick de 300 m till KB och var framme 07.00, trodde jag. Jag reflekterade inte så mycket över att det var kolmörkt ute eftersom jag sovit till elva de senaste månaderna i arbetslöshet. Konstigt nog var huvudingången låst när jag kom fram så jag gick runt huset och hittade en öppen port, modell större. Jag gick in och möttes av en kille som förundrat tittade på mig.
"Hej, jag ska börja jobba här i dag", sa jag.
"Nu?", sa han med skepsis i rösten.
"Ja, klockan sju", sa jag och hoppades att killen skulle peka mig i rätt riktning.
"Ska du börja sju kan du gå hem några timmar till, klockan är bara två", sa han och jag riktigt såg på honom att han ville iväg till sina skiftjobbande polare för att berätta om den dumme långskånken som varit och hälsat på.
"Tack då", sa jag och gick hem och la mig igen och återkom fem timmar senare till samma arbetsplats, som redan då kändes lite mer hemtam.