I dag spelar Sverige sin första match i fotbolls-VM och det känns... så där hett. Debatten om huruvida damfotboll är värt att titta på eller inte har hållit i gång sen kvinnor började spela fotboll och jag är kluven. Klart man tycker att det är kul om det går bra för Sverige men jag kan inte säga att jag ställer in middagar för att sätta mig framför tv:n. Det gör jag i och för sig inte om det är herrfotboll heller. Jo, kanske om det är VM...
Jag tycker helt enkelt inte att damfotboll ser lika bra ut som herrfotboll, av ett par anledningar.
* Målet är på tok för stort. Ibland ser det enbart löjligt ut när skott med halv styrfart seglar över de chanslösa målvakterna in i mål. Det måste bli svårare att göra mål i damfotboll. Det roliga med det är att damspelarna (målvakterna) själva vill inte ha mindre mål utan tycker att det är bra som det är.
* Planen är på tok för stor. Mindre plan ger närmare spel och mer intensitet.
* Bollen är på tok för stor och tung.
Kvinnor och män är skapta olika med olika fysiska förutsättningar. Detta borde naturligtvis innebära att redskapen inom dam-fotbollen (se ovan) anpassas till kvinnors förutsättningar. Precis som inom många andra sporter, typ slägga, kula, cykel (hade varit kul att se damcyklister på herrcyklar...), bowling med flera.
Det finns dock inget självändamål att kvinnor alltid ska ha andra redskap än män men i sporter där det är tydligt att redskapen tar ner idrottsprestationen till en lägre nivå är det definitivt befogat.
Men.
Vi ska inte glömma bort att det första fotbolls-VM för herrar spelades 1930. 1982, 52 år senare vann Ungern över El Salvador med 10-1 i en VM-match. Det sätter premiärmatchen i går mellan Tyskland och Argentina (11-0 till Tyskland) i ett annat läge. Det pratas till höger och vänster (ehh, jag också) om att kvaliteten på dam-VM är för dålig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar